GATESTONE Institute: Sweden, From ”Humanitarian Superpower” to Failed State

GATESTONE Institute

January 16, 2015

Sweden’s ”December Agreement” may be fairly described as a soft coup d’état; it has paved the way for Sweden’s demise. Six of the eight political parties in parliament have simply decided to exclude from the parliamentary process the only party to oppose mass immigration and defend Swedish culture.

The new system may also be described as a consensual dictatorship.

The price tag for immigration is possibly 110 billion Swedish kroner (close to $14 billion) per year. That is a lot of money in a country with 10 million inhabitants. The politicians, however, keep insisting that immigration from third-word countries is an economic boon. Nor is it discussed in the media. Anyone even daring to mention that there may be a problem is labeled a ”racist,” a ”fascist,” or a ”xenophobe.”

One may safely predict that Sweden’s goose will be cooked well before the December Agreement runs out in 2022. Its days as a free and democratic welfare state will be over. A population of perhaps eight million Swedes cannot accommodate and pay for perhaps four million such immigrants in eight years. It is as if the U.S. were to accept 150 million.

As Europe braces itself for new terror attacks, its political establishments face a choice: Will they finally start listening to their citizens’ growing concerns over Muslim mass immigration and the spread of political Islam, or will they dig in and try to perpetuate decades of failed multicultural policies?

Sweden, perhaps leading the way, seems to have chosen the latter. As part of the country’s so-called December Agreement, six of the eight political parties represented in parliament (Riksdagen) have simply decided to exclude the Sweden Democrats [SD] — the only party to oppose mass immigration and defend Swedish culture — from the parliamentary process.

No new elections
Technically, the six parties (in addition to the ex-communists, who were not included in the agreement but will no doubt adhere to it, as they are close allies of the Social Democratic government) have agreed that the budget presented by whoever is prime minister will not be voted down by the opposition. That was what happened in early December 2014, when Social Democratic Prime Minister Stefan Löfven’s budget proposal failed because the Sweden Democrats voted with the center-right opposition. Consequently, Stefan Löfven’s minority government found itself in the intolerable position of having to govern on the basis of the opposition’s budget.

PM Löfven decided to call for new elections, to be held on March 22, 2015. But unfortunately for both the government and the opposition, several opinion polls left no doubt that the Sweden Democrats were steaming ahead. Some polls put them at 18% (up from 12% in the last election), meaning that neither the ex-communist-green-socialist governing block nor the center-right opposition could command a majority in a new parliament.

So the six parties got together in a common front against Sweden’s only real opposition party, the Sweden Democrats.

On December 27, they announced that there would be no new elections. Thus, the one million plus Swedes who had intended to vote for the SD, would have to wait for another four years, and even then their votes will not matter because the December Agreement runs until 2022.

Until the unlikely event that the Sweden Democrats obtain 51% of the vote, their supporters might as well howl at the moon. No other party will negotiate with their representatives or listen to their arguments.

Politics from the back room
The December Agreement may be fairly described as a soft coup d’état that has paved the way for Sweden’s demise.

On the surface, Sweden’s democratic institutions are intact, but from now on they are a hollow shell.

The December Agreement introduces what may be labeled a dual parliamentary system. The official parliament, Riksdagen, remains in place, but in the shadows lurks the real parliament, made up of the seven party leaders — all the way from the ex-communists (Vänsterpartiet) to the conservatives (Moderaterna). This back-room assembly conducts its deliberations in secret and protected from public scrutiny. From time to time, it will present its decisions to the Riksdag. As the seven parties make up 300 of the 349 members, the Riksdag will, of course, give its assent.

The new system may also be described as a consensual dictatorship. Regardless of what government Sweden will have over the next eight years, it will in reality have dictatorial powers. Its yearly budgets, which are the foundations of any other policies, are guaranteed to pass. In addition to the budget, the unified parties have announced that they will seek unanimity on defense, security, pensions and energy.

”Orderly” and ”responsible” government
According to the six party leaders, the December Agreement was necessitated by Sweden’s need for ”orderly” and ”responsible” government. Only the leader of the centrist People’s Party (Folkpartiet), Jan Björklund, revealed the true intent: To keep ”resentment parties” (read: the Sweden Democrats) away from influence.

None of the journalists present at the press conference, where PM Löfven revealed the new political order, asked the obvious question: Is it not the obligation of the political opposition to oppose — indeed be resentful of — the government’s policies? Otherwise, what is the opposition for? And why have democratic elections if all ”responsible” parties are expected to agree?

Unfortunately such questions were not asked, and by and large — with a few dissenting voices — the Swedish mainstream media have applauded the December Agreement.

At the December 27 press conference, hardly a word was said about the overweight elephant that is stalking Sweden: Immigration from the Middle East and Africa, which is so massive and costly that it is bound to thwart any budget.

14 billion dollars
No official statistics on the costs of immigration are available. But according to professor of ethnology Karl-Olov Arnstberg and journalist Gunnar Sandelin (authors of the noted book, Invandring och mörkläggning – Immigration and Concealment), the price tag is 110 billion Swedish kroner (close to $14 billion) per year.

That is a lot of money in a country with 10 million inhabitants. Others have put the net figure much higher. The politicians, however, keep insisting that immigration from third-world countries is an indubitable economic boon and refuse to discuss the issue. Nor is it discussed in the mainstream media. Anyone even daring to mention that there may be a problem is routinely labeled a ”racist,” a ”fascist” or a ”xenophobe.”

Sweden’s official statistical office, SCB, documents that a massive demographic shift is under way. Over the period 2000-2013, inhabitants with a foreign background grew by 713,000, whereas the number of inhabitants with a Swedish background increased by only 50,000.

Sweden has the highest number of asylum seekers per million inhabitants in Europe. According to the latest prognosis for 2014, 95,000 will have sought asylum in Sweden. The vast majority will be granted permanent residence.
Participants in Sweden’s Asylstafetten (Asylum Relay) 2013 marched for 34 days from Malmö to Stockholm, to demand their government enact a ”humane refugee policy,” with more support and protection for refugees.
Exit Sweden
With vast parts of the Middle East and North Africa in turmoil, there is every indication that the number of asylum seekers will increase in the coming years. And as there is no sign that Sweden’s seven united parties will dismantle their open door policy, one may safely predict that Sweden’s goose will be cooked well before the December Agreement runs out in 2022.

Sadly, its days as a free and democratic welfare state will be over.

A population of perhaps eight million Swedes cannot accommodate and pay for perhaps four million such immigrants in eight years. It is as if the United States were to accept 150 million immigrants.

If we estimate that 80,000 asylum seekers will be granted permanent residence every year for the next eight years, we reach a figure of 640,000.

As it is generally estimated that every new permanent resident from third-world countries will be followed by 2-3 family members or dependents, we are probably talking about an influx of two and a quarter million by 2022.

By that time, Sweden, which prides itself on being a ”humanitarian superpower,will have become a failed state and there is nothing the discontented can do about it except leave the country. This was precisely what the UN predicted, but subsequently, it withdrew this prognosis.

Many have wondered what motivates the political establishment. Why do they insist on filling the country with foreigners, most of whom will become dependent on the state because they do not have skills required for jobs in the modern economy?

By Ingrid Carlqvist and Lars Hedegaard

Annonser

Ett löfte

Löftena duggar tätt från regeringen.

Nu lovar arbetsmarknadsminister att samtliga asylsökande ska ha ett jobb inom max två år.      ”Vi måste använda kompetensen på rätt sätt”, är hennes grundtanke.

Idén är givetvis bra, eftersom ingen arbetsför person i arbetsför ålder ska ges rätten att leva på skattefinansierade bidrag i år efter år. Det gäller såväl infödda svenskar, som invandrade och nyanlända. Sedan kommer dock problemen för Ylva.

Idag ligger arbetslösheten på 8,1%, vilket i antal innebär cirka 380 000 personer.

Det är ingen hemlighet att ett stort antal av de som kommer till Sverige som asylsökande är lågutbildade, många saknar helt utbildning, många har ingen arbetslivserfarenhet, många är analfabeter och många har språkbekymmer och kan inte ens klara sig på den enklaste engelskan.

De kommer till ett land som i decennier utlovat generösa bidrag och en total kravlöshet.

De kommer till ett land där allt fler av de enklare jobben försvunnit till lågkostnadsländer.

De kommer till ett land där det krävs allt högre utbildning, även för de enklare jobb som fortfarande finns kvar.

De kommer till ett land där pengarna för nya satsningar är slut.

De kommer till ett land som krisar allt mer.

Nu lovar dock regeringen, via Ylva Johansson (S), att samtliga som söker sig till Sverige ska ha ett jobb inom två år.

Migrationsverkets prognos säger minst 100 000 asylsökande plus lika många anhöriga, inte bara i år, utan under år efter år och löftet från Socialdemokraterna är att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU 2020, dvs. om fem år.

Under dessa fem år måste alltså regeringen skaka fram i runda slängar 500 000 nya jobb och då talar vi bara om de som ska ges till nyanlända. Utöver detta återstår ett annat problem, nämligen de cirka 380 000 som redan idag saknar ett arbete att gå till.  Idag hamnar allt fler svenskar i långtidsarbetslöshetens hopplöshet, allt fler sitter med meningslösa FAS 3-jobb och framför allt är det våra ungdomar so hamnat i kläm. Lägg också till att både socialister och borgare vill se att vi svenskar jobbar allt högre upp i åldern.

Ylva Johansson tror dock hon har hittat en lösning. Det första steget är att tillsätta en grupp med sju personer som ska samordna olika instanser i samhället, samordningen mellan olika myndigheter ska förbättras, svenskaundervisningen ska intensifieras, kommunerna ska tvingas ta emot nyanlända.

Nu återstår det för regeringen att skaka fram pengar. Vi läste igår att statens underskott är långt högre än väntat, att Sverige har svaga finanser och att det inte finns pengar till reformer.

Mardrömmen för skattehöjarpartier som S och Mp, är att höjda skatter skrämmer bort arbetsgivare från Sverige och utländska investerare att satsa.

Höjda skatter på inkomster gör också att den så viktiga konsumtionen minskar och därmed påverkas både handeln och andra näringar som är beroende av att vi svenskar och utländska turister besöker deras anläggningar.

Glöm nu inte.

2020 LOVAR Socialdemokraterna att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet.

Jag glömmer inte.

Källa: SvD

Apropå regeringslöften. Minns ni Gustav Fridolins löfte om att rädda skolan inom 100 dagar. Det gick inte så bra, tiden har gått ut och nu har en ny räkning påbörjats.

al-Qaida: Frankrike kan vänta mer terror

 
Nasr al-Ansi, ledande gestalt inom Al-Qaida

Frankrike är Satans anhang och kan vänta fler tragedier, mer terror. Det ”lovar” al-Qaida i Jemen i en video i vilken man också tar på sig ansvaret för förra veckans massmördande i Paris.

I den elva minuter långa videon som lades ut på nätet under onsdagen, och som fått titeln ”Ett meddelande angående det välsignade slaget i Paris”, förkunnar Nasr al-Ansi, en av topparna i al-Qaida på Arabiska halvön, AQAP, att blodbadet på satirtidningen Charlie Hebdo var en hämnd för att tidningen har publicerat karikatyrteckningar på profeten Mohammed, skriver brittiska The Independent.

Efter masslakten på redaktionen skrek också en av terroristbröderna Kouachi att massakern just var ”en hämnd på Profeten”.
Det framgår att Frankrike i särskilt hög grad är föremål för al-Qaidas vrede och terrorplaner; enligt Al-Ansi tillhör landet nämligen ”Satans parti” och kan därför räkna med ”fler tragedier och mer terror”. Han säger också att det var al-Qaida i Jemen som ”valde ut målet, lade upp planen och finansierade operationen”.

Han pekar också på ”brott” som har begåtts i Centralafrika, och hävdar att Frankrike har del i USA:s alla brott:
Det är Frankrike som har begått brott i Mali och Islamiska Maghreb. (al-Qaida i Islamiska Maghreb, AQIM, är en radikal islamistisk milis som verkar i Nordafrika, där man vill upprätta en islamistisk, på sharialagar byggd stat. Red.) Det är Frankrike som, i namn av rasrensning, stödjer utrotandet av muslimer i Centralafrika.

al-Qaidaledaren uppmanar också muslimska ungdomar att ”resa sig” och beskriver massakern i Paris som ”en vändpunkt i konfrontationens historia”.

 

Förutom bilder från terrordådet i Paris och attentatsmännen, visar videon också scener från 11-septemberattentatet i USA och citerar dessutom hot som uttalats av den döde ledaren Osma bin Laden.
− Vårt meddelande till Västnationen. Vi har tidigare varnat för konsekvenserna av de handlingar era regeringar har samarbetat om under förevändningar som ”pressfrihet” och ”tankefrihet”, heter det bland annat.
Vi säger till er en gång till: Sluta med era förolämpningar mot vår Profet och det vi håller heligt. Sluta med att spilla vårt blod. Lämna våra länder. Sluta upp med att plundra våra resurser. I annat fall ska ni, vid Allah, inte vänta er annat från oss är tragedier och terror. Ni ska söka efter fred och stabilitet, men det kommer ni inte att finna, fortsätter meddelandet.

Nasr al-Ansi kan i videon heller inte nog lovorda attacken mot den judiska kosherbutik där Amedy Coulibaly, bundsförvant till Said och Cherif Kouachi, dödade fyra personer innan han själv sköts ihjäl av fransk polis.

——————————————————————————-

Det handlar tydligen inte bara om att inte håna Profeten utan även om att man inte får på minsta sätt uttrycka samma ogillande av Islam, som man riskfritt kan uttrycka om kristendomen, buddismen eller hinduismen.
Gör tankeexperimentet att vi haft en buddistisk invandring istället för en muslimsk. Hade vi då haft ett motsvarande terrorproblem eller motsvarande gettostrukturer?

Marine Le Pen: Hård kritik mot terrorbekämpning

 
Marine Le Pen

EU-parlamentarikern Marine le Pen riktar skarp kritik mot både Frankrikes och EU:s sätt att hantera terrorhot: När det gäller att bekämpa terrorism är Schengensamarbetet ett lika effektivt vapen som att ta bort ytterdörren för att stoppa inbrottstjuvar, säger hon.

Marine Le Pen, partiledare för Front National, FN, och sedan 2009 också Europarlamentariker, tar till storsläggan när hon nu går till rätta med den hantering av hotet av terrorhandlingar som hon menar att både Frankrike och Europeiska unionen har gjort – och gör – sig skyldiga till, skriver danska TV2.

Det gäller både före och efter förra veckans terrorangrepp som krävde 17 liv och enligt Marine Le Pen har det begåtts ”uppenbara politiska fel” samtidigt som myndigheterna har haft en överdrivet naiv inställning till hur terrorism ska bekämpas.
Något av det första man gjorde var att be media att inte berätta om islamistisk fundamentalism; i stället skulle man tala om terrorism i mer vaga termer, säger hon.

Det är ett tillvägagångssätt som hon tar ett bestämt avstånd från. Hon menar att man måste ge saker deras rätta namn och att det faktiskt också är en plikt att namnge ”denna ideologi”

.
För hur ska vi kunna bekämpa något om vi inte vågar kalla det vid dessa rätta namn?, säger hon när hon på tisdagen möter journalister vid en pressträff i Strasbourg.

 

Att ta bort EU:s inre gränser genom Schengenavtalet ser Marine Le Pen som lika dumt som att ta bort ytterdörren för att mota inbrottstjuvar och hon ser islamistisk fundamentalism som en ”cancersvulst” i hjärtat av extrem islam. Och hon varnar för att denna huvudtumör också kan leda till metastaser, dottersvulster.
− Varenda cancerpatient vet att man ska undvika vissa former av riskfyllt beteende. Men Frankrike har gjort sig skyldigt till många slags riskfyllda beteenden, säger hon.

Hon aviserar nu att Front National på fredag kommer att presentera en lång rad förslag på vad Frankrike ska göra för att bekämpa terrorism. Bland annat vill partiet upphäva Schengenarbetet liksom att man vill sätta ett omedelbart stopp för besparingar inom polis och militär.
Andra åtgärder är razzior för att finna AK-47:or och andra illegala vapen plus att det franska medborgarskapet ska tas ifrån de unga personer som har dubbelt medborgarskap och som reser ut för att delta i krig.

Marika Formgren

 

Något om det fria ordet

Marika Formgren Journalist och publicist utbrister ”Je suis Charlie och håller brandtal för det fria ordet, Då tänker jag på Täppas Fogelbergs debattartikel från 2012; ”Jag har tröttnat på att betala för Lars Vilks polisskydd”.

Fogelberg menade att eftersom Vilks ”smädande av islam” bara handlar om att Vilks vill ha ”uppmärksamhet” så borde man ”dra in hans bevakning och lägga ut stormningen av hans hus på Youtube”.
Täppas Fogelberg uttryckte sig vulgärare än någon annan, men han var inte ensam.

Många svenska journalister och debattörer har genom åren i olika sammanhang ifrågasatt just Lars Vilks sätt (och därmed rätt) att använda det fria ordet.

Därför tycker jag att alla som är chockade, ledsna och arga över terrordådet i Paris ska sända en tanke till dem som fortfarande lever, men som har ett pris på sitt huvud på grund av sådan islamistisk fundamentalism som av allt att döma drabbade Charlie Hebdo.

Alltså:
Je suis Lars Vilks.
Je suis Salman Rushdie.
Je suis Lars Hedegaard.
Je suis Ayaan Hirsi Ali.
Je suis Kurt Westergaard.
Je suis Jyllandsposten.

Med flera…

2007 utsattes Nerikes Allehanda för hot efter att ha publicerat en av Vilks Muhammedbilder.

Jag arbetade då på Corren, och argumenterade internt för att vi skulle publicera samma bild i en solidaritetsaktion med Nerikes Allehanda.

Min tanke var att om alla svenska tidningar gjorde samma sak skulle de hotfulla islamisterna till slut tvingas ge upp – de kan ju knappast hota varenda tidning varje dag (man kan säga att jag förfäktade den närapå socialistiska idén om kollektivets makt; tillsammans står vi starka, ni vet).
Jag fick inget gehör för mina tankar.Vi ska inte kränka”, var den utbredda övertygelsen, och jag talade för döva öron när jag hävdade att det är en rasistisk tankegång att utgå från att människor med annan bakgrund än svensk och annan religion än kristen är sämre rustade att ta en kränkning.

I dag är läget annorlunda. Som fristående bloggare, utan ett medieföretags ekonomiska och personella resurser i ryggen, skulle jag inte ta risken att publicera Muhammedkarikatyrer. Jag har analyserat, kanske mer än de flesta, vilka personliga uppoffringar jag är beredd att göra för det fria ordet.

Jag har sagt upp mig från en fast anställning, jag har lämnat journalistyrket, jag har sänkt mina inkomster och börjat utbilda mig till ingenjör – allt för att få uttrycka de åsikter och tankar som jag inte fick uttrycka som journalist.

Men jag har tre minderåriga barn och vill inte riskera att göra dem moderlösa för principen att allt får ifrågasättas och smädas. Därför blir det inga Muhammedkarikatyrer här på bloggen.

Så futtig är jag.

  1. Samtidigt visar mina erfarenheter att hoten mot det fria ordet finns på många nivåer. Den som utmanar de islamistiska fundamentalisterna riskerar som vi vet att utsättas för fatwa, mord och terror. Men den som utmanar andra ”heligförklarade” ideologier i Sverige riskerar att utsättas för icke livshotande, men ändå kännbara sanktioner.
  2. Man kan till exempel åtalas och dömas för hets mot folkgrupp.
  3. ‘Je suis Dan Park.
    Je suis Henrik Rönnquist.
  4. Eller man kan bli av med jobb, göras till persona non grata och frysas ut ur det offentliga samtalet.
  5. Je suis Marcus Birro.
    Je suis Gunnar Sandelin.
    Je suis Pär Ström.
    Je suis Ingrid Carlqvist.
    Je suis Karl-Olov Arnstberg.
    Je suis Jan Tullberg.

    Med flera…

Jag ska sluta nu, för jag tror att man tänker klarast och klokast kring viktiga saker som yttrandefrihet och åsiktsfrihet när man inte är chockad och upprörd.

Jag har genom åren skrivit många texter på temat, eftersom jag är rädd att det fria ordet och tankefriheten hotas av många saker: inte alls bara fundamentalistisk islamism, utan också sådant som konsensuskultur, konformism, åsiktskorridor, debatten om ”näthat”, kränkthetskultur och postmarxistisk identitetspolitik, för att nämna några faktorer.

Ett exempel är min Neotext om      ”värdegrundsdemokratin

Muslimska röster i Sverige och i IS om massakern

 januari 2015

Nyhetsflödet på nätet är just nu extremt snabbt och omfattande. Under torsdagen läste jag några anmärkningsvärda uttalanden som jag vill visa:

”Den militanta jihadistgruppen Islamiska staten (IS) hyllar i en radiosändning angriparna i Paris-attacken som hjältar” (rapporterar nyhetsbyrån AFP)

Det är ju inget märkligt alls. Det som gjordes i Paris görs överallt där IS idag har makten. Man mördar. Men inte bara det. Man stympar, man våldtar, fördriver, hänger, halshugger, inför strängast tänkbara sharia-lagar där bland annat manliga frisersalonger stängs och all musik förbjuds.

Be Allah att mångdubbla sådana attentat och acceptera syskon som deltar i sådant”, skriver en person.”Dessa grisar blev skickade till Jahannam (helvetet), de hade varit med och ritat och spridit karikatyrbilden på profeten salla Allahu ‘aleyhi wa sallam (välsignande fras eller fredshälsning)”, skriver en annan. ”Nu får äckliga grisarna tänka en extra gång innan de får för sig att håna Allah och Hans profet”, skriver en tredje. (DN citerar svenska islamisters meddelanden under torsdagen)

Detta borde inte heller förvåna. Idag kan vi utgå ifrån att det i varje svensk stad eller mindre samhälle finns ett antal islamister. SÄPO har mer än en gång sagt att islamistiska celler är aktiva i vårt land och att jihadisterna som reser till Syrien och Irak för att slåss med IS är tidsinställda bomber när de väl återvänder till Sverige. De två bröderna med blod på sina händer hade så sent som i våras vänt ”hem” till Paris efter sådana strider.

”Det är okänt vilka som ligger bakom beskjutningarna, men enligt klipp på nätet ska vittnen ha hört gärningsmännen ropa arabiska ord (…) Vi uppmanar muslimer i Sverige att vara försiktiga då det finns ökad risk för antimuslimska hatbrott.” (Ur ett uttalande från svenska Islamiska förbundet under onsdagen)

Islamiska förbundet är ökänt för sina islamistiska förgreningar och kontakter. Vid flera tillfällen de senaste åren har de bjudit in islamistiska predikanter, bland annat från Storbritannien.

Ministern i vår sittande regering, Mehmet Kaplan, är en mångårig talesman för organisationen. När den nu ska göra ett ”uttalande” om vad som skett visar de vad de går för. ”Ropa arabiska ord” skriver de. Ja, men det var ju inte precis de arabiska orden för cykelpump eller tomatsoppa, om man så säger. Och det som bekymrar dem mest är att de själva ska råka illa ut.

Och så bara tomma ord – krokodiltårar! – av ”medlidande” med de 12 slaktade offren för islamismens automatvapen!

Hur ska vi icke-muslimer hantera dessa uppgifter?

Hur ska vi skydda oss mot beväpnade islamister?
Mitt bud är att vad vi än gör, om än bara med våra tankar och skrivdon, så kommer vi att stämplas som ”islamofober”.

Richard Jomshof säger sanningen. Demagogen Fridolin. Hyckleriet i Paris

14 januari 2015

Richard Jomshof – Jämförelse mellan Muhammed och Jesus i riksdagen

 Vadå få upp ögonen...? Det som är anmärkningsvärt är att det är en SD-politiker som säger det som för länge sedan skulle sagts av många andra, men som av politisk korrekthet inte törs säga något alls! Man börjar inte vurma för SD bara för att man konstaterar detta…!

Det är lite därför jag publicerade den här artikeln som Lars Kulborg konstaterar.

Det Richard Jomshof sa borde ha talats ut av pastorer, evangelister och profeter för länge sedan, och inte bara en gång utan kontinuerligt. Apg29

Olle Ljungbeck:

Slagordens oöverträffade demagog – Gustaf Fridolin

 Är det någon som åhörde partiledardebatten? 

Kan denne i så fall  tala om för mig om hon/han uppfattade något yttrande från Miljöpartiets talesperson Gustaf Fridolins anförande som hade ett uns med saklighet, realism och verklighetsförankring att göra?

Och till denne person har Alliansen lämnat walk over att ensam styra och utforma skolpolitiken men också integrationen av invandrare fyra år framåt!

Har Sveriges riksdag blivit utsatt för ett förnuftsvidrigt attentat?

Men eftersom det i slutändan är svenska folket som drabbas har det onekligen valt fel personer att representera dem.

Tage Erlanders och Olof Palmes farhågor över den allt mer försvagade intellektuella nivån hos regerings- och riksdagsledamöter kunde inte ges ett tydligare uttryck.

/Olle Ljungbeck, Gävle
Fr. Snaphanen  och Occident:

Muslimska röster i Sverige
“Den militanta jihadistgruppen Islamiska staten (IS) hyllar i en radiosändning angriparna i Paris-attacken som hjältar” (rapporterar nyhetsbyrån AFP)

Det är ju inget märkligt alls. Det som gjordes i Paris görs överallt där IS idag har makten.

Man mördar. Men inte bara det.

Man stympar, man våldtar, fördriver, hänger, halshugger, inför strängast tänkbara sharia-lagar där bland annat manliga frisersalonger stängs och all musik förbjuds.

”Be Allah att mångdubbla sådana attentat och acceptera syskon som deltar i sådant”, skriver en person.”Dessa grisar blev skickade till Jahannam (helvetet), de hade varit med och ritat och spridit karikatyrbilden på profeten salla Allahu ‘aleyhi wa sallam (välsignande fras eller fredshälsning)”, skriver en annan. ”Nu får äckliga grisarna tänka en extra gång innan de får för sig att håna Allah och Hans profet”, skriver en tredje. (DN citerar svenska islamisters meddelanden under torsdagen).

Detta borde inte heller förvåna.

Idag kan vi utgå ifrån att det i varje svensk stad eller mindre samhälle finns ett antal islamister. SÄPO har mer än en gång sagt att islamistiska celler är aktiva i vårt land och att jihadisterna som reser till Syrien och Irak för att slåss med IS är tidsinställda bomber när de väl återvänder till Sverige.

De två bröderna med blod på sina händer hade så sent som i våras vänt “hem” till Paris efter sådana strider.

“Det är okänt vilka som ligger bakom beskjutningarna, men enligt klipp på nätet ska vittnen ha hört gärningsmännen ropa arabiska ord (…) Vi uppmanar muslimer i Sverige att vara försiktiga då det finns ökad risk för antimuslimska hatbrott.” (Ur ett uttalande från svenska Islamiska förbundet under onsdagen)

Islamiska förbundet är ökänt för sina islamistiska förgreningar och kontakter. Vid flera tillfällen de senaste åren har de bjudit in islamistiska predikanter, bland annat från Storbritannien.

Ministern i vår sittande regering, Mehmet Kaplan, är en mångårig talesman för organisationen. När den nu ska göra ett “uttalande” om vad som skett visar de vad de går för.

“Ropa arabiska ord” skriver de. Ja, men det var ju inte precis de arabiska orden för cykelpump eller tomatsoppa, om man så säger. Och det som bekymrar dem mest är att de själva ska råka illa ut.

Inte ett ord av medlidande med de 12 slaktade offren för islamismens automatvapen!

Hur ska vi icke-muslimer hantera dessa uppgifter?

Hur ska vi skydda oss mot beväpnade islamister?

Mitt bud är att vad vi än gör, om än bara med våra tankar och skrivdon, så kommer vi att stämplas som “islamofober”. Snaphanen och Thomas Nydahl

Några kommentarer ;

Angela – Posted: 9 January 2015 – 07:43 –

Och hela världen är upprörda och fördömer attentatet på demokratin i Paris. Framför allt är terroristerna MYCKET upprörda och höjer sin röst i ett globalt “vi”.

Alla har nu blivit medlemmar i det globala “hänget” ett upprört “vi” och därför finns inga terrorister mer i ett “dom”.

Alla är vi “embedded”. I ett allas globala inbördeskrig mot alla. Enligt SR är Nordic Battle Group, som Sverige nu basar över från 1/1 2015, en brandkår som nu skall släcka bränder.

Vid nästa attentat ring brandkåren. Kan de inte släcka krutröken kan de väl dela ut gasmasker kanske. Krig är hokus pokus borttrollade i ett “vi”.

Är alla “vi” kan inte “dom” finnas. Så från 2015 finns inga terrorister, gangstrar, krig, attentat, elakingar, mobbare, översittare, diktaturer. Det finns bara ett globalt “vi”.

Hela världen har nu blivit ett enda stort kramgott “vi”. Makteliten har lagt ett stort häng om globen.

Om alla är politiskt korrekta, ett vi, så finns det inga “dom” -kritiker.

Om alla blir terrorister, ett vi, så finns inga dom -terrorister.

Om alla blir kriminella, ett vi, så finns inga “dom”.

Vi ingår alla i ett “vi”.
Låt oss alla bli idioter , ett vi, så finns inga vettiga människor, ett “dom”.

Låt oss alla blir hycklare “ett vi” så finns ingen hederlighet – ett dom.
Angela Posted: 9 January 2015 – 09:13

Det allra värsta var nog Rapports sändning samma dag som attentatet (8jan SVT Play). Cameron med Merkel vid sidan om.

Är han ens medveten om vilken trojan han har vid sin sida? En av arkitekterna bakom det inbördeskrig västvärlden står mitt uppe i nu.

Förstår han ens vidden av det hela och vad som försiggår eller förevarit? Om någn haft ett förtroende för Merkel borde det varit borta efter att ha sett hennes hycklande framträdande där masken hänger bedrövligt på sned.

Ett mera pinsamt framträdande av Merkel har väl aldrig skådats. Uttalandet från en “förvirrat svamlande Kerry” står inte långt efter.

…En av Sveriges om inte den i särklass bäste debattören och skribenten är Mats Dagerlind. Intelligent, kunnig, hederlig, rakryggad står han mitt i den samhällsdebatt som fortfarande kan kallas samhällsdebatt som ett lysande fenomen. Han tar upp några av de problem som finns. Mycket mer kunde sägas.”
Angela Merkel: Mångkulturen har misslyckats helt
Fr. Snaphanen:

Marika Formgren: Je suis
Jag tänker på Täppas Fogelberg. Nu, när varenda svensk journalist och publicist utbrister ”Je suis Charlie” och håller brandtal för det fria ordet, tänker jag på Täppas Fogelbergs debattartikel från 2012; ”Jag har tröttnat på att betala för Lars Vilks polisskydd”.

Fogelberg menade att eftersom Vilks ”smädande av islam” bara handlar om att Vilks vill ha ”uppmärksamhet” så borde man ”dra in hans bevakning och lägga ut stormningen av hans hus på Youtube”.

Täppas Fogelberg uttryckte sig vulgärare än någon annan, men han var inte ensam.

Många svenska journalister och debattörer har genom åren i olika sammanhang ifrågasatt just Lars Vilks sätt (och därmed rätt) att använda det fria ordet.

Därför tycker jag att alla som är chockade, ledsna och arga över terrordådet i Paris ska sända en tanke till dem som fortfarande lever, men som har ett pris på sitt huvud på grund av sådan islamistisk fundamentalism som av allt att döma drabbade Charlie Hebdo.

Alltså:

Je suis Lars Vilks.
Je suis Salman Rushdie.
Je suis Lars Hedegaard.
Je suis Ayaan Hirsi Ali.
Je suis Kurt Westergaard.
Je suis Jyllandsposten.

Med flera…….Något om det fria ordet och Snaphanen

Här nedan följer en av många kommentarer på Kurt Lundgrens blogg från 2007. Men det gäller även idag men i ännu högre utsträckning.

”Svenska journalister är ett samhällsproblem

Den danske bloggaren Snaphanen, som kritiskt granskar den svenska mångkulturpolitiken, ser svenska journalister som ett samhällsproblem. Jag håller med honom. Med det perspektiv jag har, genom läsning av både inhemska och utländska bloggar och daglig konsumtion av många svenska och utländsk media, framstår journalistkollektivet i Sverige som särskilt uselt.

Favoriseringen, likriktningen, förutsägbarheten och propagandan har dimensioner som jag föreställer mig fanns i forna Östtyskland.

Det är speciellt märkbart vid hanteringen av vissa ämnen som invandringspolitiken, Israel, president Bush, kriget mot terrorismen, brottsligheten, Danmark och feminismen för att nämna några.

Feministerna behandlas fortfarande med silkesvantar trots att de i den politiska korrekthetens namn i ett decennium prisgav tiotusentals unga invandrarflickor åt hederskulturen.

Lyssna t.ex. på Täppas Fogelberg i Ring P1 så förstår ni vad som menas med journalisten som ett samhällsproblem.

Värst är alltså de statskontrollerade TV- och radiokanalerna, då dessa dessutom har mage att i annonskampanjer framställa sig som ?Fri?!

Fria att göra vad då?

Jo, att i åratal ensidigt kritisera det som inte faller dem på läppen samtidigt som man okritiskt köper det som enligt journalistskollektivet är politiskt korrekt.
Den svenske ‘journalisten’ är den födde anpasslingen, feg och fisförnäm, och vet inte vad fair play är. Behandlas något som inte är politiskt korrekt (PK), finns inga hämningar.

‘Reporter’ Lars Hermansson får exemplifiera. Den 20 september gjorde han ett program i P1:s Kulturradion Reporter om just politisk korrekthet, där Sverige och Danmark jämfördes.

Förment objektivt men upplagt så att han skulle få möjlighet att runda av med att kalla Dansk Folkepartis ledare, Pia Kjaersgaard, för ‘dansk svinehund’.

Lättköpt, precis vad flocken och PK-hannen Guillou förväntar sig. Men det är inte journalistik.!”Östra Ölands Fria Horisont 2007